Ancies blogg

En tjej på 5 år gillar dinosaurier, bilar och Star Wars. Att leka Batman (hon är Batman) är det bästa hon vet. En kille i samma ålder tycker om att laga mat, lägga pärlplattor och sjunga. Att leka ballerina (han är stjärnan på scenen) är det bästa han vet.

 

Båda dessa barn borde få känna att de är accepterade; att de får ägna sig åt det de tycker är roligt och utvecklande för dem men får de verkligen det? Blir de accepterade? Är allt ok i samhällets ögon? Jag tror inte det. Att som ung kvinna vara lite maskulin kan vara helt ok, till och med lite häftigt. De flesta tänker nog: "Det här är en tjej som tar för sig i männens värld! " Avviker man å andra sidan från den manliga normen som pojke så är allmänheten plötsligt allt annat än blid. Du är en mes, en toffel, en tönt och inte en riktig man. Följande reklamer är bara två exempel.

 

 Går du till någon och gnäller om dina problem så är du inte en riktig man.

 

 

Så, enligt dessa reklamer ska du som man vara en känslokall skitstövel som lämnar "man-bagen" hemma och verkligen bryr dig om sin öl och inget annat. Är detta vad män vill vara och vad kvinnor vil ha så bävar jag verkligen inför framtiden.

 

Ja, det är inte helt lätt att vara man idag men det är inte heller lätt att vara kvinna. Verkligen inte. Visst, det har blivit lite mer ok (gentemot förr) att ta för sig och vara lite mer "maskulin". Helt accepterat är det dock inte. Som framgångsrik kvinna måste du vara snygg och kvinnlig, inte manhaftig. Ditt utseende är det absolut viktigaste och din talang är inte alls lika relevant. En superkvinna ska vara ett svar på alla mäns sexuella fantasier, villig och tillgänglig när helst tillfälle bjuds. Avviker du så får du genast en hel hord mindre smickrande epitet.

 

Som kvinna ska du vara, och finna dig i att vara, ett sexobjekt.

 

 Egentligen ska jag inte snacka. Jag är en marionettdocka som styrs av, och lydigt följer, samhällets uppförandekod. Jag håller mig inom en acceptabel "kvinnoram". Jag mekar inte med bilen, jag lyfter inte för tungt, för "min man är ju mycket starkare". Jag håller heller inte på med pensionsfonder, låneavtal och annat tungt administrativt arbete som kvinnor, enligt norm, borde lämna åt männen. Ska jag vara ärlig så skäms jag för hur lätt och hur mycket jag har fogat mig i samhällets "borden". Jag tänker på min 5-åriga son och skäms igen för hur totalt jag har blivit manipulerad till att bli en marionett i könens dockteater.

 

Hur blir det då i framtiden? Förhoppningsvis inte som reklamen och musikvideor förespråkar, för jag vill verkligen inte att min son ska bli en känslokall skitstövel som bara bryr sig om ölsmak och rumpor.