Ancies blogg

Livet kan vara grymt och sakna reson.
Livet tar inte hänsyn till hur du är som person.

Livet bryr sig inte om vilka goda eller dåliga gärningar du har begått.
Livet är ett lotteri och vem som helst kan dra en nitlott.

Till alla detta som detta inlägg berör: Ni finns i mina tankar och i mitt hjärta.

Många kommer nog att sluta läsa redan efter att ha läst rubriken då Stargate, Star Trek och allt annat som börjar på Star, av någon anledning av många anses vara oerhört nördigt och B. Jag må vara partisk, men faktiskt har alla dessa Star-serier nog varit de serier som bringat mig mest nöje och underhållning genom åren. Visst, karaktärerna kan många gånger vara lite väl äppelkäcka och toffliga. De offrar gladeligen liv och lem på regelbunden basis för att rädda några stackare som råkat i trångmål och de kan inte ens tänka sig att mata livssugande monster med en ynka person trots att det skulle kunna innebära att de räddar hela galaxen. Det är Star-serierna i ett nötskal.

Det är också ganska förutsägbart vad som hända skall. Ser man till exempel en ny karaktär i serien som inte synts till förr och som får en hel del uppmärksamhet och kameratid så inser man med ens att stackaren kommer att stryka med i dagens avsnitt.


Stargate SG1 - en nervkittlande serie med härliga karaktärer, missa heller inte Stargate Atlantis.

Med ovanstående sagt kan man ju då undra varför jag egentligen gillar dessa serier? Jo, de har en charm och mysfaktor som få andra serier lyckas med. Att de är förutsägbara till en viss grad hör liksom till. Att intrigerna inte heller ligger på Einsteinnivå kan vara ganska avkopplande. Med detta dock inte sagt att intrigen är platt eller tråkig och saknar djup, tvärtom! Det finns många konflikter, många folkslag och trots att man ibland vet vad som skall hända så lyckas de ofta ändå överraska och framför allt är det alltid spännande! Det finns också underbara karaktärer som alla har sin charm. Vem kan till exempel låta bli att le när Major Shepard i Stargate Atlantis insisterar på att kalla en blodtörstig livsfarlig utomjording för Steve och vem kan glömma hur Seven i Star Trek Voyager försöker bli mer mänsklig och skrämmer barn med sina försök till leenden. Något som också är helt underbart med dessa serier är det faktum att det aldrig händer att det zoomas in på tuttar, bakdelar och andra behag. De står över allt sådant.


Star Trek DS9, en fantastisk serie med ett oerhört spännande slut.

Star-serierna har skapat fantasifulla magiska världar som trots att de är helt påhittade, ändå känns verkliga och genomtänkta. För mig så är dessa världar en tillflyktsort från min egen lilla värld in till en annan där vad som helst kan hända.
 
De som inte håller med mig: se hela serierna från början till slut och ge dem en chans!

Tips på bra Star-serier:
- För nybörjaren - Star Trek Voyager, en serie med hög mysfaktor och spänning hela vägen.
- Star Trek DS9 - En mer intrikat story som mot slutet blir gräsligt spännande! Säsong 3 är dock ganska seg men ge inte upp!
- Star Gate - En lång serie som är väldigt spännande och bra men som har sina trista partier. Icke för den oinvigde.
- Star Gate Atlantis - En väldigt bra fristående uppföljare av Star Gate som än så länge är orhört spännande och har intressanta karaktärer.

Jag var en gång på en föreläsning med Lou Rossling som var riktigt inspirerande. Man blev riktigt glad efteråt. Den handlade om hur man kunde bli en bättre medmänniska och en av de saker hon sa har verkligen fastnat.

Hur blir man bra på något? Jo, man övar! Något vi är väldigt bra på är att klaga och det måste ju bero på att vi övar så mycket!

Det stämmer nog väldigt bra men varför klagar man då? För min del så kan det vara ganska underhållande att klaga ibland men egentigen inte på saker som stör mig oerhört mycket. Egentligen vet jag faktiskt inte varför man klagar på saker men kanske är det lättare att klaga på vad som är fel än att lovsjunga det som faktiskt är bra. Jag borde nog klaga mindre, men det är svårt med en mycket cynisk humor som frossar i världens tillkortakommanden. Jag skall försöka bättra mig, men räkna inte med det! ;-)

Kontentan av allt är nog dock som Lou Rossling säger: Tänk vad bra man blir på saker som man övar på, så varför inte ägna sin energi åt något mer konstruktivt än att klaga? Tänkvärt.

Dagens tanke: Det är lättare att skylla på andra än att inse sina egna tillkortakommanden.

Jag har i regnet roat mig med att titta på youtube, ett mycket bra nöje när mn inte har så mycket annat för sig. Jag snubbalde då över några gamla favoriter med Galenskaparna som är helt obetalbara! Så, som rubriken lyder: här kommer några av mina favoriter med Galenskaparna.

Vem kan glömma Knut Kragballe och Fritiof Konkas? Här myntades det klassiska uttrycket: han har fastnat i vinkelvolten!


Helt underbar tyngdlyftartävling och det är nog kommentatorn som är allra roligast!


Klassisk komedi när den är som bäst!

Nu när OS snart skall börja (8:e augusti närmare bestämt) så kom jag osökt att tänka på Paul Hunt. En oerhört duktig gymnast som har slagit sig in i  på komikens bana på äldre dar. Så, för att roa er lite i rusket: se och njut av en mustaschprydd man i rosa trikåer och ballerinakjol som utför otroliga trick!

Paulette Hunt på kvinnornas räck


Paulette har rakat av sig mustaschen och ger sig på ett halsbrytande mattprogram

Alla har på något mystiskt sätt fått för sig att jag är ett inbitet rockfan som inte lyssnar på något annat. Till och med mina elever är helt övertygade om att jag är en inbiten hårdrocksfanatiker som i lönndom smyger omkring hemma i min AC/DC-t-shirt med persiennerna nerdragna. (Mer Evert Taube och beiga koftor på jobbet kanske kan få dem att ändra sig! ;-))

Jag tänkte därför slå hål på myten att jag bara lyssnar på allt som slutar på rock (gubbrock, hårdrock, 80-talsrock etc.) Här kommer därför lite godingar som inte alls har något med rock att göra.

Echo Image med Standing Alone är en mycket svängig liten låt som på sistone har fångat min uppmärksamhet. Lyssna och njut!


En underbar låt med Nick Cave, To Be by Your Side. Ett fantastiskt arrangemang och en underbart bitterljuv melankoli. En av mina absoluta favoritlåtar!


En skön låt med R.E.M, Electron Blue. Sköna övergångar från dur till moll gör detta till en av, i mitt tycke, R.E.M's bästa låtar!


Med detta dock inte sagt att jag på något sätt kommer att överge rockens underbara värld, men det finns faktiskt annat som ibland är värt min uppmärksamhet. Några tips på bra rocklåtar kommer också vad det lider.

Ha en härlig kväll i solgasset!

Dagens tips: Ät aldrig glass i en sandlåda.

Jag och Oscar tycker att det är gott med vin men som utfattiga studenter så hade man inte råd så oerhört ofta. Därför fick vi för oss att prova göra eget vin, s.k. Chateau de Garage. Gör man som det står på förpackningen så blir det inte så illa faktiskt. Man ska nog helst inte välja Rulles 2-dagarsvin heller om man har något smaksinne över huvud taget. ;-) Nu är vi ju inte fattiga studenter längre, och således har vi faktiskt haft råd att köpa "the good stuff". Nu bestämde vi oss dock för att prova att sätta lite eget igen men p.g.a. att vinsättningsattiraljerna har blivit kopiöst försummade på sistone så hade det blivit en mögelodling i hela härligheten. Hinken gick att rädda med en rejäl duvning i diskmaskinen men jäsröret var vi tvungna att inse förlorat.



Denna genialiska kontraption finns tydligen inte att få tag på i Norrköpings stad.

Sagt och gjort, vi beger oss till stan i jakt på ett nytt jäsrör för att forhoppningsvis hinna få vinet klart innan semestern är slut. Efter ett frenetiskt letande i diverse butiker som möjligen skulle kunna ha ett så gav vi upp. Äggstekarringar, stressbollar i form av tuttar och divrse annat krafs fanns det minsann gott om, men var är mitt jäsrör?! Funkar ett böjt sugrör istället månne? ;-)

Dagens ordstäv: Man hittar aldrig vad man letar efter när man väl behöver det.

Den 28:e augusti släpps Rock Band, och i slutet av året kommer Guitar Hero World Tour. Som jag har väntat! Hela konceptet började ju som bekant med Guitar Hero. Jag och min bättre hälft satt och hamrade och tragglade med Bark at The Moon på Expert tills vi hade blåsor på fingrarna, men döm om vår tillfredställelse när vi äntligen fick den åtråvärda gitarren "Axe" som belöning för att ha klarat av spelet på den svåraste svårighetsgraden.

Tyvärr lyckades inte någon av efterföljarna med konststycket att fängsla som ettan gjorde. Låtarna var sämre och känslan var inte densamma. Kontrollen hade visserligen blivit bättre och känsligare men Psychobilly Freakout och Hangar 18 kunde inte mäta sig med Cheat on The Church, Bark at The Moon och andra av ettans godingar. Jag hoppas på en ändring av detta när nu de nya spelen kommer ut.


28:e augusti kommer Rock Band, ett spel som efterlängtats av Guitar Hero-fans världen över (mig inkluderad). Strax efter kommer Guitar Hero World Tour (2008, sista kvartalet). Vilket skall man välja?

Ett val måste träffas
Nu undrar man ju vad som kommer att hända när två nya spel kommer ut där man inte bara kan bli en gitarrhjälte, utan också bli en hejare på trummor, bas och sång. Kommer detta nya koncept att bli lika roligt som recensenterna påstår? Jag tror det men frågan är vilken av spelen man egentligen skall välja. Ska man köpa Rock band på momangen den 28:e augusti eller ska man vänta på Guitar Hero World Tour i slutet av året? För den rike hardcoregamern som vill köpa båda så är det ju inga problem, men för oss andra som tycker att det svider lite väl mycket att hosta upp drygt 4000 riksdaler för båda spelen så måste ett val träffas. Så, vilket blir det?

Rock Band är gjort av Harmonix som gjorde Guitar Hero I, det spel som fick mig fast i spelträsket för alltid. Guitar Hero World Tour är gjort av Neversoft och publiceras av Red Octane och Activision. De senarenämnda är visserligen bättre på spelutveckling men de står sig slätt gentemot Harmonix som är mästare på den musikaliska biten och framför allt känslan. Man kände sig verkligen som Slash som stod på scenen och mottog publikens jubel när man nästan felfritt tog sig igenom Sweet Child o' Mine och man sporrades till att klara låtar sprungna ur helvetet som fick ens fingrar att nästan blöda. Trean gav aldrig samma känsla. De hade tagit ett gammalt koncept utan att ha lyckats göra något nytt av det.

Låtlistorna spelar också roll
Låtarna som skall vara med i de båda spelen spelar också naturligtvis roll för att man skall kunna göra ett kvalificerat val. Än så länge så är det ganska tyst när det gäller Guitar Hero World Tour men det finns några rykten om att t.ex. låtar som: Back in Black - AC/DC, Start Me Up - The Roling Stones, Stairway to Heaven - Led Zeppelin, Sultans of Swing - Dire Straits etc. kommer att vara med. Hela rykteslistan hittar du här men det är inget som är officiellt från Neversoft. Rock Band däremot, har redan har släppts i Asien och USA så setlisten är redan ute. Här finns låtar som: In Bloom - Nirvana, Sabotage - Beastie Boys, Wanted Dead or Alive - Bon Jovi, Black Hole Sun - Soundgarden etc... Det finns en del guldkorn. Här finns hela låtlistan. Ser man till vilka låtar som finns med i de båda spelen så skulle jag välja Guitar Hero World Tour, för det finns en hel del fler sköna kända gitarrlåtar i sann Guitar Hero-anda, medan bidragen från Rock Band är något svagare.

Instrumenten
I dessa två spel är man ju inte heller som i föregångarna en sologitarrist som hamrar febrilt på sin plastgitarr i vardagsrummet, nej nu kan man till och med (enligt spelföretagen) bli ett band, lära sig att spela trummor på riktigt och sjunga som sina idoler! Hur är det då med detta? Ja, du blir nog knappast en Eric Clapton genom att spela något av spelen, då gitarren inte fungerar som en vanlig gitarr. Detsamma gäller bas. Sångmässigt kommer det av allt att döma bli ganska likt Singstar, så lite övning kan man ju alltid få. Trummorna däremot är nog vad som skiljer spelen åt mest. Rock Bands trummor har 4 pukor som dessutom fungerar som cymbaler och en baskagge. Guitar Hero World Tour har 3 pukor och två cymbaler samt en baskagge. Jämför man dessa två trumset så anser jag att Guitar Hero's är mer autentiskt. Gamereactor har också skrivit att detta trumset är mer avancerat och simulerar riktiga trummor bättre än trumsetet som finns till Rock Band.

Jag köper Guitar Hero World Tour
Guitar Hero-konceptet är gammalt vid det här laget och spelvärlden längtar efter något nytt. Rock Band och Guitar Hero World Tour är något helt nytt, du kan inte bara rocka på som gammal Guitar Hero-veteran, utan du kan också lära dig att spela trummor på ett väldigt realistiskt sätt. Detta är nog vad som lockar mig mest med de nya spelen. Jag lockas av att lära mig att spela trummor som James Kottak i Scorpions eller som Phil Collins och sedan nästan kunna sätta mig och göra samma sak vid ett riktigt trumset. Eftersom att det är Activision som har bjudit på de läckraste och mest realistiska trummorna så är Guitar Hero World Tour för mig ett självklart val. Att de också har den (i mina ögon) klart starkaste låtlistan är också ett klart plus. Även om grabbarna och tjejerna på Harmonix är grymma på musik och på att få spelarna att känna sig som äkta gitarrhjältar så blir det alltså Activision som kammar hem mina surt förvärvade sekiner. Det blir ett Guitar Hero World Tour och jag hoppas innerligt att Activision ger mig valuta för pengarna.


Till sist vill jag bjuda på en goding som gav mig kramp i fingrarna i Guitar Hero I.



Här har vi grejer! Graveyard BBQ med Cheat on The Church. Det var minsann annat på den gamla goda tiden! Mycket bra låt med tungt gung och oerhört rolig att spela! (Ursäkta videon men något vettigare fanns inte, såvida man inte föredrar High School-elever som klär ut sig till Påven.)

Idag har det som bekant skvalat ner som attans hela dagen. Då är det lätt att känna sig lite slokörad och just därför försökte jag idag komma på några saker som faktiskt är bra med att det regnar:

* Du kan sitta inne och glo på tv eller spela spel hela dagen utan några som helst samvetskval
* Ringer någon tjatig mamma, moster eller diverse löst folk man gärna vill bli av med så kan man helt sonika dra ur sladden och skylla på åska när de ringer upp igen.

* Du behöver inte ha dåligt samvete för att du inte har gått ut och tränat, det regnar ju faktiskt! (sen att det inte gjorde det förra veckan eller veckan innan är ju en annan sak ;-))
* Skulle du vara sugen på ett litet bad så behöver du inte trängas bland skrikande barn och andra badsugna på stranden.
* Vill du grilla så får du en garanterat knott - och myggfri afton!
* Du kan duscha och tvätta kläder samtidigt

Sen finns det ju andra, mindre skojiga anledningar till att regn är bra, men dessa får ni lista ut själva.

Känner ni er fortfarande lite slokörade i det mulna vädret så kan ni ju titta på följande barnsång Do Your Ears Hang Low med bl.a. en fin vers som lyder:

Do your boobs hang low, do they wobble to and fro
can you tie them in a knot, can you tie them in a bow
can you throw them on your shoulder like a continental soldier
do your boobs hang low?



Jag fnissar varje gång! :-) Resten av låten involverar hängande öron, näsor etc. Uppenbarligen hette den första versionen som spelades in 1941 Do Your Balls Hang Low men det var tydligen inget man tyckte att småknoddar skulle sjunga i skolan så nu nöjer man sig med att sjunga om taxöron.

(Ni kanske också har lagt märke till den nya designen! Tack älskade Oscar!)

Dagens tips: Ska du ut i regnet? Har du på dig en vit t-shirt? Är du kvinna? Har du skippat bh? Gå inte ut!

Nu har det varit en sån där underbar helg när ingenting blir som man har tänkt sig. Det hela började på fredagen med att vi hade tänkt att åka till Oscars föräldrar och hälsa på. Fiska i solnedgången på den varma fredagskvällen och sedan polera lite på bilen på lördagen och åka hem på söndag morgon. Så blev det inte.

Efter en vanlig morgon och en lunch som smakade lite suspekt så fick jag så fruktansvärt ont i magen. Qournfärstacos var tydligen inte poppis hos mitt tarmludd. Istället för vid en lugn sjö i sommarbrisen med att kallt glas vin i handen fick alltså fredagskvällen spenderas i ett skållhett vardagsrum med en envis kall kattunga som slickade mig på foten medan jag vred mig i krämpor, Inte direkt vad jag hade hoppats på.

Dagen efter var det i alla fall bättre och vi begav oss iväg. Vädret var inte direkt lovande men när vi väl kom fram så blev det riktigt varmt och skönt. Vi satte igång med bilputsandet, vilket vi uppskattade skulle ta kanske 5 timmar. Det gjorde det inte. Efter ett infernaliskt gnessande med trassel och diverse klet så var klockan 7 och vi var inte ens halvfärdiga. Sen började det regna. Då gav vi upp för dagen.

Snart klarnade det dock upp lite och vi tänkte att det skulle vara perfekt med en liten avkopplande fisketur. Glada i hågen packar vi ihop allt och är redo att bege oss av. Vi hinner inte mer än gå utanför dörren förrän det böjar ösregna. Härligt. Positiva som vi är så hoppas vi att det är en liten skur som snart går över. En kvart senare måste vi, blöta som dränkta råttor, inse oss besegrade av vädrets makter.


Efter regn kommer solsken? Så fan heller!
Från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:22_Regen_ubt.jpeg, Tomasz Sienicki


Dagen därpå (idag, söndag) hällregnade det mest hela dagen och vi fortsatte gnessandet i ett litet garage istället för ute i solskenet som vi hade hoppats på. Bilen blev dock väldigt snygg men med tanke på arbetsinsatsen så förstår jag varför folk lämnar in sina bilar istället för att putsa på dem själva.

Allt var dock inte åt skogs i helgen. Svärmors matlagning och barnvakt var verkligen inte dumt!

Dagens tips: Klafsa inte i leriga traktorspår i tofflor, det slutar aldrig väl.

Alla har vi väl någon gång råkat hamna i en situaltion där man helst vill krypa under en matta och gömma sig eller hoppas att alla i ens närhet plötsligt får akut minnesförlust. Jag vill därför uppärksamma er om att ni inte är ensamma. Alla har vi någon gång fastnat med den manliga stoltheten i gylfen eller råkat kräkas på någon oförtjänande människas sko. De flesta av oss har dock inte gjort bort oss på TV. Det har följande töser gjort. Deras bortgjordhet beror i dessa fall på ren och skär dumhet. Se dem och skäms, de är nog för korkade för att ha vett att göra det själva.

Både pinsam och urbota korkad. Hon slår ju inte direkt hål på myten om att blonda amerikanskor med silikonuttar skulle vara en smula ointelligenta direkt. Bra jobbat Miss Teen USA South Carolina!


Här har vi ännu en individ som kanske inte har alla fålar i fållan. Kelly Pickler visar sina geografikunskaper. Vi kan väl gissa att hon inte har A i geografi.


Det verkar dock vara fler som inte direkt har koll på läget.


Att alla dessa klipp kommer från USA är nog bara en tillfällighet.

Dagens tips: Vet man inte svaret på en fråga så är det oftast bäst att hålla tyst.